hej mamma!

Det har gått ett helt år, jag saknar dig. Du var den enda anledningen till att jag fortsatte leva, men nu finns du inte här. Jag har försökt, men alla bara behandlar mig som skräp. Ingen vill ha mig här på jorden och jag vill inte stanna här. Så jag har bestämmt mig, jag ska vara med dig.

Till Annika från din dotter Alice.

 Jag lägger det lilla brevet på den grusiga marken med en sten över så att den inte ska blåsa bort. Långsamt tar jag av mig skorna och känner hur kallt det är under mina fötter. Jag hör tåget som kommer närmare och jag ställer mig på det rostiga rälsen. Tåget låter igen men mycket högre. runt om kring mig finns ingen, det finns ingen som kan stoppa mig från att träffa min mamma. Tåget är så nära att jag kan se det framför mig. jag stänger mina ögon och öppnar munnen.

- Jag kommer snart mamma, säger jag. Det sista jag hör är tåget.

skriv i komentarerna om ni vill veta slutet